Om rasen Lhasa Apso
Historia Den
långhårige Lejonhunden från världens tak Tibet. Från
världens tak, Tibet och den förbjudna staden Lhasa och dess
omgivning kommer denna ras. Från höjder över
8.000 meter i kargt, hårt klimat med stora skillnader i
temperaturen har denna ras utvecklats. Dess
långa dubbla päls skall skydda mot den pinande vinden och
kylan och även isolera och skydda mot värme. Den
långa luggen som faller ner framför de mandelformade ögonen
skall skydda ögonen från det starka solskenet som blir bländande
mot det vita snötäcket. Det tjocka håret mellan tassarna håller
tassarna varma och skyddade. Rasens
historia är förhöljd i dunkel liksom Tibets historia. De
historiska dokument som fanns bevarade i Potala palatset
flyttades eller förstördes vid den kinesiska ockupationen och
har därmed inte återfunnits. De
finns dock dom som hävdar att rasen existerade 800 år f Kr. Rasen
har haft många namn. Tibetanarna själva kallar den Seng Kyi -
lejonhunden, p.g.a dess likhet med ett lejon. Men andra namn är
Abso Seng Kye.Mr Jacob Det
finns bevis för att Dali Lama gjorde till vana att skänka små
hundar till de kejserliga hoven i Kina, ända till det
kinesiska rikets undergång 1908. Dessa små hundar var
“lejonhundarna”. Buddismens
högsta symbol, det mest fruktade av alla djur. Apsons
uppgift är att agera vakthund och med ett bestämt och kort
woff tala om att någon närmar sig. Rasen får inte förknippas
med någon “skällighet” utan snarare en klar värdighet i
sitt varningsskall. Deras utmärkta hörsel har gjort dom ovärderliga
som “vakthundar”. När ovälkomna närmat sig, så har man
kunnat släppa de tibetanska mastiffarna, som legat utanför
huset, för att försvara sig mot de ovälkomna gästerna. Ett
ovärderligt samarbete i dessa isolerade trakter. Denna
hund kunde inte köpas men då och då skänktes de bort, gärna
i par, till dignitärer som besökte klostret. De
första exemplaren kom till England så tidigt som 1854, men
vann tydligen inte tillräcklig uppmärksamhet. I
början av 1900-talet tog Younghus bandexpeditionen med sig
flera små tibetanska hundar tillbaka till England. I
denna expedition ingick överste Bailey som kom att spela en avgörande
roll för lhasa apson etablering i västvärlden.
Det har rått stor förvirring när det gäller rasens namn och
ett faktum är att få raser har haft så många namn som just
lhasa apson. Några exempel är; tibetansk pudel, pudel terrier,
apso, lhasa terrier, tributhund, lhasa lejonhund, tibetansk
tempelhund och hapa’rh (dvs knähund). När rasen först kom
till England kallades den för Bhutia eller Bhutanese, eftersom
den fanns i Bhutan och andra bergsländer som gränsar till
Tibet. Den
första standarden (gemensam) för de tibetanska raser skrevs av
(regeringstjänsteman i Indien) i början
av 1900-talet. Han publicerade en artikel i Kennel Gazette, där
han lovordar rasen lhasa apso och då speciellt
en tik vid namn Marni. Redan 1902 inser kyrkoherde H.W. Bush
(tidig kännare av asiatiska hundraser) att
det rör sig om två olika raser; tibetansk terrier och lhasa
apso. Men förvirring är fortfarande stor - alla 3 långhåriga
tibetanska hundar benämndes vid denna tid Lhassa terrier, trots
att de varierade både i storlek och typ. 1906
importerades hanhunden Rapso från Shigatze och han blev rasens
första tibetanska champion. Första
världskriget sätter stopp för mycket och naturligtvis även så
andra världskriget, men under första världskriget
höll rasen på att dö ut. Under den här perioden förlorade
man sina championrättigheter och naturligtvis,
inga utställningar hölls ända till 1925. 1929 dök namnet
apso upp för första gången och fem år senare
blev benämningen lhasa apso officiellt erkänt av The Kennel
Club. 1928 hade paret Baileys importerat flera
hundar från Tibet och aveln kunde starta om på nytt.
Visserligen hade mrs Bailey startat sin uppfödning, men
att få tag på bra exemplar var inte så lätt. 1934 kom Lady
Brownrigg tillbaka från Kina med ett par små lejonhundar
eller shih-tzu. Man förstår att det rådde stor förvirring när
det gäller de östasiatiska hundarnas entré i västvärlden.
Lady Brownrigg förstod att hennes hundar tillhörde rasen
shih-tzu, men de fick namnet apso vid ankomsten till England. När
så shih-tzun ställdes ut för första gången 1933, insåg man
att detta var två skilda raser. Med hjälp av den dåvarande
ordföranden för Engelska kennelklubben, Mr Croxton-Smith, kom
den något högre typen med smalare skalle och längre nos att
kallas lhasa apso. Detta namn ändrades i slutet av 1950-talet
till tibetansk apso, men 1970 fick rasen sin gamla benämning
igen. Det var inte bara storleken man tvistade om vid den här
tiden, utan även färgen. En del påstod att en äkta apso är
endast goldenfärgad, men man gav med sig till sist och godkände
de flerfärgade hundar som man tidigare hade ansett som inte
renrasiga exemplar. Andra
världskriget blev som sagt mer än svårt. Man parade med det
som fanns, vilket resulterade i mycket stark inavel
då inget avelsmaterial fanns att tillgå. Trots detta lyckades
man att bygga en stam på återstoden av de hundar
som fanns. Den hårt inavlade stammen i norra England som
parades med den mer finlemmade stammen i södra England, som även
den var säkerligen mycket starkt inavlad. Med importer från
USA lyckades dock man återuppbygga rasen. Grundarna
i USA var Mr och Mrs Cuttings som 1933 fick ett par lhasa apsos
i gåva av Dalai Lama och därmed lade
grunden för rasen i USA. Mr och Mrs Cuttings hade deltagit i
Rooseveltexpeditionen på 1930-talet. Kennel Hamilton
var prefixet. Tyvärr uppstod en lika förvirrad situation som i
England. 1936 ställdes en lhasa apso ut för
första gången i USA (The Westminister, New York). Lhasa apso tävlade
i terriergruppen mellan 1936 till 1955
för att 1956 tävla i “ non-sporting group” där den numera
återfinns. 1944 fastställdes namnet lhasa apso i USA.
Mellan 1937 och 1950 kom sju hundar till USA med, låt oss säga,
tvivelaktig härstamning om dom varit lhasa
apsos. Dom var i själva verket shih-tzus, som kom att hamna i
lhasa apso linjerna. Dessa avlade man in i den
amerikanska lhasa apso stammen. 1965
kom rasen till Sverige. Det var Marianne Baurne (kennel
Krysants) som importerade två hundar från England.
Marianne som födde bl a upp Tibetansk terrier, tog in Cheska
Yang Tru (hane) och Dryhill Tansi (tik). Året
efter kom två importer till, Shaggy Wonder Peng Ming (hane) från
Belgien och Brackenbury Lhamo (tik) från
England. Dessa hundar lade grunden till den svenska aveln. 1967
kom tiken Montsweag Chumulary Chumbi från
USA, parad med Rondelay Chuk Tuk. Ett flertal importer skedde
under tidsperioden 1965 - 1970 och på det sättet
lyckades rasen få sitt fäste i norra delen av Europa. Under
åren fram till i början av 90-talet behövde man inte
registrera hela kullen utan kunde själv välja vilka man önskade
registrera eller välja att inte registrera. Detta gör att man
tyvärr inte har fullständiga kulluppgifter under åren 1965 -
1990. Hälsa Lhasa
apso är en ras som lever mycket länge och anses som en mycket
frisk ras. Den äldsta dokumenterade apson som man känner till,
Ch Hamilton La Pung, dog vid 29 års ålder (den 4 juli 1964)
och skulle ha fyllt 30 år i november, ägare Elisabeth Finn,
New Jersey, USA. Lhasa
apso har ett hälsoprogram - vg se PRA nedan. När
det gäller mentaliteten har kontakt tagits med etablerad
MH-beskrivare för att kunna utarbeta en profil. Arbetet
har precis startat (januari 2007). Vid
den enkätundersökning som pågått under ett par års tid
(inbringat 24 svar), har ett fåtal sjukdomsproblem kommit fram.
Ett fåtal har haft problem med öroninflammationer, cherry-eye. Mentalitet I
standarden för lhasa apso står följande under bakgrund/ändamål:
“ Tidiga exemplar av rasen var alltid mycket vaksamma. De
observanta hundarna gjorde det omöjligt för främlingar att
nalkas utan att bli uppmärksammade. En
viss vaksamhet mot främlingar kan fortfarande noteras hos lhasa
apso.” Samt under avsnittet uppförande/karaktär:
“ Lhasa apso är glad och självsäker med alert och stabilt
temperament men något avvaktande
mot främlingar.” En
kommentar till detta är: Det är ett särdrag hos alla de
tibetanska raserna att inneha en viss misstänksamhet, som i
standarden beskrivs som avvaktande, vilket inte på något sätt
får förväxlas med skygghet, rädsla eller aggressivitet. Vid
en genomgång av de senaste årens kritiklappar finns endast en
handfull hundar som erhållit ett nedsatt pris p.g.a. någon
form av avvikelse från måttet “ en viss misstänksamhet” .
Vi inom rasen känner i dagsläget ingen oro för detta, men
skulle denna siffra öka kommer vi att arbeta aktivt för att
bibehålla vår idag, mycket stabila temperament. Vår tanke går
då till en sk MH-test, vilket i dagsläget inte anses som nödvändigt Texten
ovan är hämtat från Lhasa Apso klubbens hemsida och RAS Klicka
här för att ladda ner pdf om RAS Rasstandard Ladda
rasstandarden som pdf-fil ,klicka på bilden nedan.
Lhasa apsons ursprung är höljt i dunkel, men det påstås att det
finns
dokumentation redan från år 880 f.Kr.